Vattenkannor

Fick ett mail häromdagen. En arbetskollega på mitt ena jobb tyckte att jag misskötte mig. Att jag gjorde ett dåligt jobb.

Hon bestämde sig för att göra något åt saken, så hon mailade mig. Och min chef. Hon förklarade ett och annat, för mig och min chef. Hon visade vart skåpet skulle stå.

Hej,

Ville bara meddela att när jag kom i går torsdag morgon var tavlan i receptionen inte okej, gamla guldetiketter satt kvar + att alla vattenkannor, både i hotellets lokaler och på buffeerna här på konf.centrat var halvfulla. Hade heller ingen låda med frukt att fylla på med.

Jag tyckte det var lite obehaglig stämning i det där mailet. Lite väl hårt, kändes det som. Det var ju trots allt bara några centiliter vatten det gällde. Så jag mailade tillbaks till henne. Och min chef.

God morgon!

Då jag jobbade i onsdags natt ville jag bara förklara min strategi när det gäller kannorna.

Vi nattisar har ett stort ansvar på natten. Hotellets öde ligger i våra händer.

En nattis har ett mycket viktigt uppdrag - to protect and serve. Och det var det jag gjorde, i onsdags natt.

Med ytterst noga och intränade rörelser fyllde jag kannorna med vatten. Ty jag har gjort det i snart två år och likt en mans toalettbesök, visste jag exakt när det var dags för sista droppen. Därefter kunde jag, utan minsta oro, röra mig fritt i mörkrets korridorer med mina sex kannor i högsta hugg. Utan att låta så mycket som en droppe vatten gå till spillo. För hotellets välvårdade golv, bör förbli välvårdat - håller du inte med?

Jag tror mitt mail kommer lätta upp stämningen lite, mellan oss. Tror inte ni?