Be om lov

Igår kväll ringde jag ett mycket nervöst samtal. Det är så känsligt så jag vågar inte ens blogga om det.

Man kan kort säga att jag ringde och frågade om lov. Om det var okej. Jag har nog aldrig känt mig så mycket blatte som då.

Eller jo. Den gången jag och farsan var i Teheran och började bråka med snubben i kassan om priset på en säck ris. Det var nog värre.

Men jag ringde till slut. Och det gick bra.

Förvånansvärt bra faktiskt.