Idriz: Brushan, vänta. Jag kommer snart.
Jag: Vart ska du? Kom igen, dansa!
Idriz: Argherghagh.
Jag: Va?
Och så gick han och satte sig, drog bort gardinerna och lade den största pizzan jag någonsin sett. Mitt på dansgolvet, men ändå bakom gardinerna. Ingen märkte någonting. Han kollade bara på mig och log.
Och så fortsatte vi dansa.
Fy fan, vad jag älskar dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
fan va jag kommer sakna er jävla idiotjävlar..
Skicka en kommentar