A blast from the past

Jag hade något problem med mitt ena bröst. Det var någon slags förhårdnad i den.

Jag gjorde som alla andra - jag vände mig till den svenska sjukvården så att dom kunde fixa det. Det kan väl inte vara så svårt, tänkte jag.

Jag fick tid hos en kirurg. Tjejen (nej hon var inte snygg) klämde lite på mitt bröst och sa att det handlade troligen om en ensidig gynekomasti. Men det fanns en liten chans att det kunde vara en tumör, sade kärringen. En tumör, för i helvete.

I väntan på att jag skulle få opereras, gick jag inte bara runt och grämade mig över att jag såg ut som om jag hade en pingisboll till bröstvårta. Jag kunde ju för i helvete dö också!

Så där låg jag på bordet. Med ett rakat bröst och någon gul smörja, som såg ut som min egna spya, smetandes över mig.

Det gick smärtfritt faktiskt. Några smärtstillande och jag var fit for fight!

Men något hände på vägen. Jag vet inte vad. Jag vaknade upp dagen efter och kände att det stramade så inuti helvete i bröstet. Instinktivt tittar jag ner - ett kvinnobröst! Jag hade fått en tutte på riktigt!

Jag sprang, ylandes som en liten tjej till närmaste spegel för att bekräfta. Skiten var ju för fan större än en honungsmelon! Ringde Nastic och vi åkte till akuten i ilfart.

Receptionisten höll sig för skratt, pekade mig mot läkaren och jag fick gå före alla andra. För första gången verkade inte dom väntande patienterna arga på att någon fick gå före. Snarare roade. Dom fnissade och pekade. Era känslokalla satans jävla idioter!

Det tömdes på blod och jag fick åka hem. Efteråt såg jag ut så här. I tre veckor.



I tre veckor, var jag Tutt-Shahin.

Mina läkare, min kirurg, mina sjuksköterskor på Varbergs Sjukhus:

Ni kan allihopa dra åt helvete!