Vi ses nästa år

Då var det klart. Kostymen är på och håret är fixat. Ses år 2009.

Hoppas ni är snygga nu grabbar, annars är ni chanslösa ikväll!

Powernap

Tänkte att jag skulle ta igen en timmas sömn innan min tvättid klockan nio ikväll. Det gick åt helvete. Min satans jävla telefonjävel ringde hela jävla tiden.



Vad fan vill ni mig, egentligen?

Skjuts

Jag stod på parkeringen idag och väntade på att farsan skulle komma och hämta mig, när jag hör en röst från någon i en sleten gammal Merca ropa på mig.

Alban: Taliban!
Jag: Va?
Alban: Ska du till stan, kompis?
Jag: Det är lugnt. Jag väntar på någon.
Alban: Fyrtio kronor, ok?
Jag: Haha, det är lugnt.
Alban: Ok, hejdå hejdå.

Ibland älskar jag hooden.

Tiden går fort

Shit, vad tiden går fort. Snart är det redan år 2009.

Men det känns som att det går åt rätt håll. Det blir mer och mer positivt, för varje år. Tycker ni inte?

Jag kan bara jämföra med mig själv. Så här oskyldig och sorgsen såg jag ut för några år sedan.



Och nu.



Det går åt rätt håll.

Fram med leg

Det finns en sak jag aldrig förstått mig på.

Ni småtjejer, i arton till tjugo års åldern, vet ju om att ni till största sannolikhet kommer få visa legitimation när ni ska in på krogen. Ändå gör ni samma sak varje gång. Ni går fram till vakten, blir förvånade och suckar ljudligt medans ni gräver fram legitimationen under alla paket kondomer, kvitton, smink, glasögon, mobil, nycklar, pengar och allt vad ni har i era väskor.

Ok om första personen i sällskapet bara gjorde detta. Men så är det aldrig. Varenda lilla tös i sällskapet gör samma sak. Vad är grejen?

Ni ser att alla som kommit in, har fått visa leg. Ändå suckar ni ljudligt och klämmer fram ett "Herregud!" eller "Men vad fan! Ser jag ut att vara tolv eller?".

Och varenda gång frågar jag mig vad fan det är för fel på er tjejer.

Så är det inte med oss grabbar. Vet vi om att det finns en rimlig chans att vi får visa leg - ja då står vi där - med leget i näven. Redo för vad som komma skall.

Vet ni varför? Jo, för att vi är grabbar. Saker som, legitimation på krogen, är ingen stor grej.

Det måste ni lära av oss, tjejer. Att skita i.

Personalfesten

Det var en grym kväll, måste jag säga. Razze levererade, Kristoffer levererade. Henke, Freddan och Ken levererade. Ja, till och med ni tjejer levererade!

Svennedansen skapades och för första gången, på alldeles för länge, dansade jag.

Och som jag dansade!

Så lätt - så löjligt

Ni brudar är märkliga. Särskilt på krogen.

Det finns allt som oftast, två typer av tjejer på krogen. Dom som har för bra självförtroende - dom snygga. Och så finns det medelmåttorna - dom mindre snygga.

Ni medelmåttor har inga problem med att komma fram. Oftast har ni fått i er lite för mycket. Med svajande ben och med en ögonknullande blick, stapplar ni fram.

Brud: "Hej..."
Jag: "Tjena!"
Brud: (Tystnad)
Jag: (Tystnad)
Brud: "Är det kul?"
Jag: "Va?"
Brud: "Ja. Är det kul? Vakt och så."
Jag: "Jaha, jo. Det är det väl."
Brud: "Ok."
Brud: (Tystnad)
Brud: "Jaha..."
Jag: "Gå du in och festa och ha kul istället."

Och så snor ni till er en puss på kinden. Eller så tar ni tag i min hand och försöker dra med mig någonstans. Jag drar bort handen, falskler, skakar på huvudet lite medlidsamt och pustar ut.

Sen finns det ni.
Ni - era snygga jävlar as. Ni står där på andra sidan baren. Stirrar på mig när ni tror att jag inte ser.

När jag väl möter blicken tittar ni bort. Instinktivt, med obrydda och intränade rörelser som säger "Jag kollade inte på dig. Jag är för snygg för att kolla på någon!". Ni gör allt för att visa att ni verkligen inte kollade. Ni går iväg och börjar dansa eller vänder er om till baren och beställer en drink.

Men så kollar jag på er - intensivt. Ända tills våra blickar möts. Jag granskar er från topp till tå. Och så kollar jag bort. Obrytt och intränat.

Då händer något hos er. Kroppsspråket förändras. Guarden släpps ner några centimeter och ni närmar er.

En hand sticker fram och jag hör ett lågmält "Hej...".

Tidig morgon

Vaknade nu. Gick och lade mig för tre timmar sen. Ändå, är jag vaken nu.

Det verkar vara en hel del som läser bloggen. Allt ifrån sköna snubbar till heta brudar har kommit fram och berömt. Det värmer. Verkligen!

Idag ska jag festa med personalen på krogen jag jobbar på. Får se hur det går. Jag är lite rädd för ägaren. Men vilken karaktär snubben har!

Kanske blir ett blogginlägg om honom, en dag.

Om jag vågar.

Sorry

Orkar nog inte blogga idag. Ledsen.

Har haft en riktigt fittig dag, bara.

A blast from the past

Jag hade något problem med mitt ena bröst. Det var någon slags förhårdnad i den.

Jag gjorde som alla andra - jag vände mig till den svenska sjukvården så att dom kunde fixa det. Det kan väl inte vara så svårt, tänkte jag.

Jag fick tid hos en kirurg. Tjejen (nej hon var inte snygg) klämde lite på mitt bröst och sa att det handlade troligen om en ensidig gynekomasti. Men det fanns en liten chans att det kunde vara en tumör, sade kärringen. En tumör, för i helvete.

I väntan på att jag skulle få opereras, gick jag inte bara runt och grämade mig över att jag såg ut som om jag hade en pingisboll till bröstvårta. Jag kunde ju för i helvete dö också!

Så där låg jag på bordet. Med ett rakat bröst och någon gul smörja, som såg ut som min egna spya, smetandes över mig.

Det gick smärtfritt faktiskt. Några smärtstillande och jag var fit for fight!

Men något hände på vägen. Jag vet inte vad. Jag vaknade upp dagen efter och kände att det stramade så inuti helvete i bröstet. Instinktivt tittar jag ner - ett kvinnobröst! Jag hade fått en tutte på riktigt!

Jag sprang, ylandes som en liten tjej till närmaste spegel för att bekräfta. Skiten var ju för fan större än en honungsmelon! Ringde Nastic och vi åkte till akuten i ilfart.

Receptionisten höll sig för skratt, pekade mig mot läkaren och jag fick gå före alla andra. För första gången verkade inte dom väntande patienterna arga på att någon fick gå före. Snarare roade. Dom fnissade och pekade. Era känslokalla satans jävla idioter!

Det tömdes på blod och jag fick åka hem. Efteråt såg jag ut så här. I tre veckor.



I tre veckor, var jag Tutt-Shahin.

Mina läkare, min kirurg, mina sjuksköterskor på Varbergs Sjukhus:

Ni kan allihopa dra åt helvete!

Ni har väl inte glömt

Idag är det fredag. Då vet vi alla vad som gäller. Visst?

Tålamod, vänner. Tålamod!

Tack gode gud

Igår, när jag kom hem från jobbet, gick jag till toaletten för att borsta tänderna.

Och då såg jag det! Jag hade en fet jävla snorkråka mitt på näsan! "Hur länge har jag haft den?!", muttrade jag för mig själv. Jag gick runt i lägenheten och slog mig för pannan. Tänkte på vilka jag hade träffat under kvällen som jag vet skulle ha kommenterat den, snorkråkan.

Svettet pärlades på min panna och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag ringde min kollega, Jennie.

Jag: Du! Har jag haft någonting på näsan ikväll?
Jennie: Va?
Jag: Ja! Näsan!
Jennie: Vad snackar du om?
Jag: Jennie, jag har väl inte haft en jävla snorkråka mitt på näsan ikväll? Du hade väl berättat det för mig isåfall?
Jennie: Hahaha. Det hade jag, Shahin.

Jag är glad att du finns, Jennie.

iPhone

Japp. Så blev det. Ynka 1800 kronor kostade den mig. Trodde aldrig att jag skulle få en iPhone för det priset.

Fråga mig inte varför men mer ville han inte ha.

Jag älskar den lilla rackaren.

Är det värt det

En vakt har blivit skjuten på Casino Cosmopol.



Det är sådana här händelser min familj varnat mig för. Att en dag, då kanske jag nekar fel person.

Och dom vill att jag ska tänka - är det värt det?

En ny mobil

Detta fungerar inte. Kommer aldrig kunna stå ut med den här mobilen. Jag tackar dig Michael för lånet, du är en sann vän, men jag kommer krossa den här mobilen med mina bara händer snart.

Så en ny mobil behövs. Vad säger ni? Hörde jag iPhone?

Sådana här beslut kan inte tas på full pung. Jag återkommer.

Gårdagen

Ok, ni kanske inte riktigt greppade mitt förra inlägg. Låt mig förklara.

Igår var jag ute och festade. Jag var så fruktansvärt exalterad över att jag äntligen skulle få vara med i motståndarlaget. Att äntligen gå till krogen - pissfull. Jag skulle ha så kul!

En massa barnsliga tankar for runt i mitt huvud. Jag ville visa fingret till vakten, peka och skratta medans vakten övertalar en stamgäst att lämna stället. Råka tappa ett ölglas och säga "wops" när vakten ger mig mördarblicken, heja på när grabbarna gör upp på dansgolvet, dissa en tjej genom att säga "jag är ledsen, men jag har HIV". Jag ville så mycket!

Men inget av det hann ske. Istället svek jag mig själv.

Jag gick till krogen, spydde. Blev hemkörd i väktarbil, spydde.

Och nu sitter jag här, på julafton, med stans garanterat största bakfylla. Jag knappar på min lånade mobil och tänker.

"Shahin, du är en jävla idiot!"

God jul

Vaknade nu. Fy fan.



Jag skäms. På riktigt.

Förlåt, grabbar!

Tvätta

I nästan två veckor har jag försökt tvätta. Jag har bokat tid två gånger. Men har aldrig orkat gå till tvättstugan när det väl är dags.

Jag hör alarmet på mobilen ringa och det står TVÄTT över hela displayen. Ändå stoppar jag ner telefonen i fickan och fortsätter spela Xbox. Det går på automatik. Jag hinner inte ens reflektera över vad fan jag håller på med. Det bara sker.

Nu ska jag hoppa in i duschen, ta en snabb runk och ta på mig dom sista kallingarna jag har.

Ibland är jag en riktigt värdelös människa.

Julen

Imorgon är det julafton. Känns som att det är ovanligt dålig julstämning. Ingen snö. Inget speciellt julpyntande i stan. Minns inte ens om jag har lagt märke till något julpynt överhuvudtaget i år.

Kanske är det jag som ignorerar julens tecken. Jag hatar ju trots allt julen.

Många menar att julen är till för familjen. Man visar hur mycket man älskar sin familj, man ger varandra gåvor. Äter mat och berättar roliga anekdoter framför brasan med barnen i knät.

Det är det julen går ut på, menar vissa. Att visa att man älskar sina nära och kära.

Så där står du - mitt i julruschen, längst bak i kön på Onoff, med svettet droppandes från pannan och tänker "Så här mycket älskar jag min bror". Det är därför du står där.

Nej, det är inte därför. Du står där för att du måste. Din svaga, svaga människa.

Uppiffat

Och så var det klart.

Känns fräschare nu. Ny domän och ny logga. Jag gillar bilden, ser ut som en riktig svärmors dröm där. Tycker ni inte?

Tjejer på facebook

Har ni märkt hur tjejer beter sig på Facebook? Dom lägger upp bilder på sina kompisar där dom trycker upp brösten med händerna eller slickar mellan V-fingrarna, som om dom utför oralsex. Eller när dom står i underkläderna och putar läpparna likt porrstjärnorna på 90-talet. Och sen kommer den givna kommentaren, från det så kallade "offret".

"Men UUUUUUUUUUSCH!!!! Ta bort då!!! Sånt kan du ju inte lägga upp!!! Hahahahaha :P"

Är det inte ett märkligt beteende? Har dom kanske missat nyhetsflödet på Facebook? För om man kommenterar en bild, då syns den där - på nyhetsflödet. Och om man inte vill att någon ska se den bilden, varför göra den ännu mer lättillgänglig?

Men för all del tjejer, var gärna slampiga. Vi killar gillar det.

Tomtenisse

Jag trodde jag var den enda som sett Oscar dansa. Men efter jag skrev det förra inlägget fick jag mail från våra andra gemensamma vänner.

Dom hade också sett han dansa, fast bara på just Halloween-dagen. Är det inte lite märkligt?

Här är han, utklädd till tomtenisse, på förr-förra Halloween. Mitt på dansgolvet!

Jag såg dig

Jag har aldrig sett min vän Oscar dansa. Aldrig någonsin. Förutom en gång.

Förra Halloween var han utklädd till smurf. Han målade sig blå och tog på sig en vit mössa. Och så stod han där, helt plötsligt. Mitt på dansgolvet! Jag passade på att ta ett smygfoto.



Han trodde ingen skulle känna igen honom. Men jag såg dig allt, Oscar!

Bloggkriget

Det så kallade bloggkriget mellan mig och Oscar är tydligen över. Han hävdar att han är vinnaren och har därför slutat blogga.

Jag tycker det ser ut som att han ger upp. En walk over från Oscars sida, tycker ni inte?

Seven Pounds

Såg precis Seven Pounds. Ännu en blödig film med Will Smith. Men den var grym.

Se den! Helst med en tjej också. Hög liggfaktor.

Inte i form

Känner mig fortfarande inte riktigt i form. Något gnager mig. Något gör att huvudet känns tyngre än vanligt.

Samtidigt känner jag ett sug att gå till träningen och sparras lite. Det kanske är det jag behöver? En rejäl käftsmäll så man vaknar upp och blir sitt gamla jag igen.

Det behöver jag, mitt gamla jag.

Handlat

Kom precis hem från livsmedelsbutiken Hajen. Handlat lite.

Nu när jag skulle ställa in maten i kylen såg jag att jag hade köpt saker jag egentligen inte behöver. Jag har ju trots allt redan en rakhyvel - senaste modellen av Gilette. Varför köpte jag den här?



Jag har väl inte tagit åt mig av Oscars blogg, omedvetet?

Nej, så kan det inte vara. Jag är ju för i helvete untouchable!

Bloggen sårar

Min blogg verkar ha sårat många av mina vänner. Först var det Nastic och Bozic.

Nu är det Oscar.

Vi hittar på något annat på nyår, Oscar. Var inte orolig. Jag och du, vid tolvslaget. Lovar!

Hemma från jobbet

Äntligen hemma. En bra natt även om det fanns en jävla idiot som skulle vara rolig hela kvällen. Ja, Martin. Du är en jävla idiot.

Nåväl, kom hem precis. Slängde av mig kläderna och springer in i köket för att göra mig en nattmacka. Väl framme lägger jag av en rejäl brakskit. Jag viftar upp doften, som jag alltid gör, för att bedöma styrkan.

Då slog det mig. Där stod jag i bara boxers och stirrade ut genom fönstret. "Vad fan! Vem som helst kan ju se rätt in här".



Behöver jag göra något åt det här? Lite persienner eller gardiner, kanske?

Nyår

Min vän, Oscar, har kommit med ett förslag för nyår. Han tycker att vi ska festa, hos honom.

I hans trettio kvadratare. Det tycker han är en bra idé.

Vad säger ni om det? Jag säger i alla fall:

Vad händer

Det är något som inte känns bra. Vet inte vad det är. Men något är det.

Inte igen

Efter gårdagens tumult, blev jag av med min ordningsvakt-bricka. Igen. Det är för helvete andra gången jag blir bestulen på den. Hände samma sak för någon månad sen, bara.

Jag blir så trött. Vad fan ska folk ha den till?

Känner du någon som går runt och flashar med en liten jävla guldbricka? Hälsa detta.

Ge tillbaks den, din satans jävla idiot!

Alltid cool

Mödomshinnan är spräckt. Oskulden är tagen. Pennan har fått sin första vässning. Mitt första fan, ladies and gentleman.

Idag, kom hon fram. Som en ängel skänkt från ovan yttrade hon orden:

"Fy fan vad grym din blogg är! Bästa bloggen i Sverige!"

Och jag tackade och gick vidare. Till synes oberörd, men inombords skrek jag av lycka.

Varför gjorde du så

Kallade jag dig någonting? Sa jag någonting som kunde ha sårat dig? Nej, det gjorde jag inte.

Ändå säger du "Din jävla svartskalle, ska jag plocka dig eller?". Varför?

Vad trodde du skulle hända? Att jag skulle säga "Nej tack, det hade varit snällt om du låtit bli.", eller? Jag tycker inte det är okej att bete sig så. Det gör jag inte.

Var det värt det? Du fick dina tio sekunder då du skulle visa dig hård. Och sen låg du där, på backen. Med gråten i din hals, skrikandes alla möjliga hot och otrevligheter.

Jag är en av dom snälla, förstår du inte det? Det gör mig arg och ledsen, att behöva agera så. Det gör mig arg och ledsen, att såna som du finns.

Jobb

Dags att jobba snart. Det tär på mig lite, att jobba så här.

Varje helg, står jag där, vid samma dörr och med samma kostym. Samma människor man stöter på, helg ut och helg in. Men ändå trivs jag på något sätt. Det positiva väger upp det negativa, antar jag.

Nu ska jag laga mat. Eller ja, värma två pan pizzor. Det är najs att vara singel!

Ronnie

Jag har en vän, Ronnie heter han. Han har alltid varit en riktig charmör. Den killen man fattat tycke för direkt, utan att ha en aning om varför.

Han är inte älskad av alla. Men av alla som känner honom. Många har tänkt "Han är en jävla tönt. Han tror att han är någonting!". Tills dom faktiskt fått chansen att prata honom. "Det var en skön jävel", tänker dom då.

Jag kommer ihåg, för nästan två år sedan.

Jag tipsade honom om spelet. "Spelet", undrade han. "Ja, det du alltid har kunnat men inte vetat", svarade jag.

Nu vet han. Han missar aldrig ett set, han glider fram med en opener som om det var det enda han gjort. Han close:ar dom mitt på dansgolvet så snyggt att Neil Strauss hade varit avundsjuk.



Och han heter Ronnie. Ronnie Grönberg.

A blast from the past

Brorsan: Hur gick det i skolan idag? Mycket att göra?
Jag: Ja, proven börjar ju snart och det är mycket läxor och skit.
Brorsan: Ok men se till att sköta dig nu, det är snart över ändå.
Jag: Jag vet.
Brorsan: Hur gick det på provet förra veckan?
Jag: Jodå, tror jag fick VG, minst.
Brorsan: Bra.
Brorsan: Vad blev det för mat idag?
Jag: Pannkakor, fett gott.
Brorsan: Fy fan vad gott, ät mycket!

Och så fortsatte det. Varje dag lät det så där. Men allt var en lögn. I över ett år, trodde hela min familj att jag gick i skolan fortfarande.

Varje dag, hittade jag på en ny maträtt jag hade ätit i skolan.

Ni som inte känner någon iranier tänker säkert nu; "Men herregud, varför ljuga om det?". En sak ska ni veta, iranier är fanatiska när det gäller skolan. Och frukter.

Går man inte i skolan eller äter man inte frukter, finns man inte.

Thomas Quick

I snart tjugo år har han ljugit och bedragit. Ett helt land, ett helt rättssystem kan känna sig blåsta av detta geni.

Och nu ger han hela landet fingret och hånler. Med miljoner i plånboken. He he.

Du är för skön, Thomas.

Varje fredag

Jag har en idé. Varje fredag berättar jag anekdoter om roliga händelser från förr.

Vi kallar det "A blast from the past". Varje fredag.

Ska vi säga så? Vi säger så.

Imorgon - A blast from the past.

Feedback

Vad tycker ni om bloggen? Förra inlägget - för långt, va? Eller? Inte?

En jävla åsikt, det kan ni väl ge mig? Hallå?

Mitt första jobb

Året var 2004. Jag hade precis hoppat av gymnasiet. Jag behövde ett jobb. Och det var fort. Sökte överallt. En polare tipsade mig om sitt jobb. Jag kunde bli tidningsutdelare, tyckte han.

Du vet, den där skumma mörkhyade snubben som springer runt i din trappuppgång mitt i natten och slänger in tidningen i brevinkastet som om det vore en brevbomb från självaste Bin Laden. En sån skulle jag bli.

Nåväl, cash is king, säger dom. Jag provade på det. Det var faktiskt helt okej, i början. Fick turen nog att att bli upplärd av min polare. Men sen kom Dagen med ett stort D.

Dagen då jag skulle vara fullärd. Dagen då jag skulle springa omkring ensam hela natten. Jag och min mp3spelare, med Bob Marley i högsta volym.

Det spöregnade den dagen. Jag menar det. Inget jävla svensson-regn, utan riktigt jävla monsunregn. Så jag stod där, i spöregnet. Väntandes på den gula bilen som skulle släppa av mina tidningar jag skulle dela ut. Efter en fyrtio minuters försening, ser jag den gula bilen. Ut kommer en snubbe som såg ut som om han precis kom från skräckfilm-studio. Gul regnjacka med huva så ansiktet skymdes. Det enda jag kunde tyda på honom var kroppspråket. Han såg stressad ut.

Jag fick en bunt A4-papper som skulle föreställa min distriktsbok. Och så åkte han. Rivstart. "Boken" skulle jag använda för att se vilka lägenheter som skulle ha Aftonbladet, GP och så vidare.

Där stod jag, med en bunt A4-papper i min hand som, innan jag ens hunnit få på mig mina specialtillverkade fingervantar, blivit till en stor pappersmassa. "Helvete", fräste jag. Detta kommer bli en tung natt.

Men jag körde på, som jag alltid gör. En timma gick. Det tog längre tid än vanligt. Men med tanke på att jag var ny samt att jag var tvungen att försöka göra hela distriktet på minnet, var det förståligt.

Så ringer min telefon. "Vem fan ringer mig vid den här tiden", muttrade jag.

Chefen: Hej Shahin! Det har gått en timma nu, är du klar med ditt distrikt snart? Vi blev lite sena med tidningarna så det är viktigt att du rappar på.
Jag: Jo jag försöker, men har ingen bok för jag fick en bunt papper och den fungerade inte något vidare i regnet.
Chefen: Men herregud, det är ditt första riktiga arbetspass och du har redan börjat gnälla.
Jag: Va?
Chefen: Nu ser du till att sluta lata dig och sköta ditt jobb! Du ska fan inte förstöra våran statistik denna månad, hör du det?
Jag: (Tystnad)
Chefen: HÖR DU DET?!
Jag: (Klick)

Och så cyklade jag, med mord i sinnet, till närmaste container och dumpade dom hundratals kvarvarande tidningarna. Det var sista gången jag hörde från Kristina, min chef.

Om hon mot förmodan skulle läsa detta inlägg vill jag ta tillfället i akt och hälsa detta:

Kristina, du kan dra åt helvete!

Mina vänner

Jag har två vänner som jag har umgåtts extra mycket på senare tid. Dom heter Bozic och Nastic.

Likt serien Entourage, har vi hängt varje dag. Vi har suttit på Nyfiket och druckit kaffe, snackat om brudar, snackat om tv-spel, snackat om helgens slagsmål. Ja, sånt killar gör.

Jag tycker om dom båda, Bozic och Nastic. Men idag har något hänt. Dom vill inte prata med mig, hänga med mig. Dom skriver elaka saker på min blogg. Dom ringer och skäller ut mig för att jag är en gnällig jävla idiot. Det får mig att tänka.

Jag tittar på denna bild och jag tänker:



"Får jag va med?"

Inget GeKås

Det blev inget GeKås idag. Och det är min vän Nastics fel, den jävla idioten.

"Gå och lägg dig en timma, sen drar vi.", sa han klockan åtta imorse. I mitt halvsovande tillstånd svarar jag, "Ja, det är nog lika bra."

Och nu sitter jag här. Klockan är snart fem på eftermiddagen och jag har inte gjort ett skit.

Din jävla idiot, Nastic.

Trängsel och familj

Imorgon är det tänkt att vi ska dra till GeKås. Behöver köpa lite grejor till lägenheten. Inga julklappar. Behöver inte köpa sånt. Min familj firar knappt födelsedagar. Flera gånger har det hänt att dom frågat "Hur gammal är du nu igen?" och dom blir lika förvånande över svaret varje gång.

Morsan och farsan är charmiga. Jag vet inte hur det är med alla andra blatte-familjer. Men är något svårt så skiter dom i, helt enkelt. Dom första åren dom kom hit gjorde dom ett tappert försök att lära sig svenska. Men det var svårt, så dom sket i. Farsans ordförråd är, efter tio år, "Varsågod. Du må bra? Hejdå, hejdå!". He he.

GeKås imorgon. Kommer bli rena massagen att trängas bland alla white trash-föräldrar som ska köpa julklappar till sina white trash-barn.

Balen

Jag minns när jag gick på bal med mitt ex. Hon var fin, det var hon. Men jag tror hon själv tyckte hon var oemotståndligt fin. Du vet, så där som tjejer brukar vara när det gäller sådana här saker.

Dom är fixerade, till och med perverserade över balen. Över sin klänning, sitt hår, sin kavaljer, sina accessoarer och till och med skorna (som inte ens syns under den gigantiska klänningen).

Men det är viktigt för dom små liven, tjejerna. Dom känner sig så fruktansvärt vackra då. Vackrast i världen.

Men dessa två?



Kände dom sig vackrast i världen också? På riktigt?

Hooden

Jag tänkte jag skulle visa hur jag bor. Hur jag hänger, hur jag chillar. Här bor jag. I stans största ghetto. Dom enda svenskarna som bor här är såna som säger "Skaru ha en bärs va?" till barnen i lekparken.

Jag sträckte ut handen genom ytterdörren för att ta ett kort.



Det tog inte ens fem sekunder innan någon försökte baxa min kamera.



Välkommen till hooden.

Fängelse

Klockan är fyra på morgonen och jag sitter här framför datorn, på jobbet. Jag har besökt alla mina vänner på Facebook, läst alla lokala tidningar, läst alla bloggar jag diggar, druckit fyra flaskor cola, ätit en skål pastasallad och smaskat i mig en handfull godis. Och jag hatar det.

Mitt jobb är som ett fängelse, det enda som är viktigt här är att sitta av tiden.

I ren tristess vände jag mig hit. För att skriva detta. Och jag hatar det.

Meddelande till taxifettot

Här är jag, med min livvakt. Ser du den stora bjässen till vänster? Min livvakt.

Taxifettot

Idag hände en märklig sak.

Skulle ta min sedvanliga taxirutt efter jobbet. Priset har alltid varit densamma - strax under hundringen. Men inte idag. Idag blev det närmare 140kr. Förklarade för taxichauffören (vilket är ett jävligt förfinat ord på ett sånt jävla as) att jag inte hade kort med mig och hundringen, vilket var den enda valören jag hade på mig, har alltid räckt.

Men inte idag. Jag vet inte om fettot inbillade sig att det skulle bli extra motion om han tog en omväg. Men en omväg tog han. Och det skulle kosta mig fyrtio spänn extra. "Det kostar vad det kostar", mumlade han. "Vi får väl se", svarade jag.

Efter en diskussion sa jag att någon ansvarig kan ringa mig på mitt telefonnummer så löser vi det då. Detta accepterades inte.

När jag lämnat hundringen och stiger ut ur bilen gör fettot en tjurrusning och flyger upp ur sätet och går emot mig som om han vill slåss. Som den hetlevrade blatten jag är, varnar jag fettot för att så mycket som nudda mig, för då kommer han säkerligen få smaka asfalt.

Taxichauffören var inte bara fet och dum i huvudet. Han var en liten jävla fegis också. Fettot ställde sig vid sin trygga lilla taxibil och låtsades ringa, eller faktiskt ringde, polisen.

Så vad ska du polisanmäla mig för, lilla fetto? Bedrägligt beteende? Hot mot tjänsteman? Sug mig.

Frihet

Nu, efter tretton månader, kan jag andas. Likt en hund med strypkoppel har jag, visserligen, fått röra mig hyfsat fritt. Men strypkopplet har alltid skavt på min hals. Och när min matte själv behagat, ströps jag. Och jag hatade det.

Men nu mina vänner, är jag fri. Efter exakt tretton månader är jag fri.

Den idioten som kom på att tretton är ett oturstal kan dra åt helvete.