Längesen

Ja, jag vet. Jag har inte skrivit på flera veckor. Det var längesen nu.

Ni kanske känner er svikna. Lurade. Kanske tycker ni att jag borde lägga ner bloggen helt, istället. "Varför ska jag gå in varje dag när han ändå aldrig skriver", tänker ni. Och jag förstår er. Jag saknar er också.

Förut fick jag nästan dagligen höra kommentarer om mina inlägg. Det värmde. Ett tummen upp och en och annan skrattsalva kunde göra min dag. Få mig att vilja skriva mer. Visst tyckte jag att det var lite för mycket ibland. Lite larvigt, kanske. Men jag kan inte förneka att jag saknar det.

Jag saknar stunderna då jag fick lova mina vänner att inte blogga om saker som hänt. Att inte nämna vilka brudar dom dragit med hem, vilka saker dom hade gjort på fyllan.

Så nu sitter jag här. Och försöker hitta tillbaks.

Möte

På torsdag ska vi ha möte. Det var tydligen viktigt att jag skulle närvara, på det där mötet. Har fått påminnelse både på den privata mailen och SMS.

Något är i görningen. Så här har det aldrig gått till förut.

Jag är inte dum, jag. Det här handlar om vattenkanne-mailet. Det är jag säker på.

Jag är redo. En liten konferens-värdinna ain't got shit on me.

Robin

Han imponerade. Bättre än jag trodde faktiskt.

Den andra snubben med. Han som var så solbränd och hade såna perfekta colgate-tänder. Han var också grym.

Redan innan Robin skulle upp på scen märkte jag att han var grym. Han gick runt i cirklar i femton minuter och peppade sig själv. Som boxare gör inför viktiga matcher. Sånt gillar jag. Killer-instinkt.

En jävla grej det där. Stå där uppe och försöka få folk att skratta. Fy fan, vilken press det måste vara.

Be om lov

Igår kväll ringde jag ett mycket nervöst samtal. Det är så känsligt så jag vågar inte ens blogga om det.

Man kan kort säga att jag ringde och frågade om lov. Om det var okej. Jag har nog aldrig känt mig så mycket blatte som då.

Eller jo. Den gången jag och farsan var i Teheran och började bråka med snubben i kassan om priset på en säck ris. Det var nog värre.

Men jag ringde till slut. Och det gick bra.

Förvånansvärt bra faktiskt.

Stand up

Snart är det dags att jobba igen. Ikväll har Razze fixat dit någon standup-komiker. Robin Pålsson heter han. Tydligen kändis och så.

Någon som vet något om honom? Det är väl ingen sån där svenne-komiker som drar skämt om midsommarafton och hur fulla alla blir den dagen?

Han har tydligen någon egen talkshow på ettan. Eller tvåan kanske det var. Hur som helst så är det två kanaler vi blattar aldrig kollar på.

Verkar inte vara en Shan the Man, direkt.

Cheesecake

Idag tog den slut. Marina hade gjort den till mig. Och den var så förbannat god.

Jag tänkte jag skulle visa min uppskattning för henne, förklara hur mycket den betydde för mig. Den där cheesecaken.

Så jag skrev ett SMS till henne.

Helvete, Marina! Jag fattar inte. Det känns så overkligt. Jag visste att det skulle hända en dag, men inte så här tidigt. Känns som jag behöver prata med någon. Ring sen om du har tid.

Hon ringde direkt, stackaren.

"Men vad är det som har hänt" frågade hon, märkbart upprörd. "Jag vet inte hur jag ska säga det... Men min cheesecake är slut", svarade jag.

Så nu är jag "så jävla dum i huvudet" och hon tänker inte "prata med mig mer".

He he.

Hundbajs

Vem fan är så jävla äcklig som låter sin hund bajsa FETT mitt på trottoaren? Jävla idiotjävel! Sätter en hundring på att det var nån femtonårig wannabe-gangster med G-Unit keps som gick runt med sin pitbull.

Var du vittne till händelsen den 26:e Januari vid tjugotvå-tiden i Håsten, Varberg? Har du sett en yngre man med utländsk härkomst promenera längs Västgötagatan med kamphundar? Ring oss på Efterlyst.

Eller maila mig på shahin.ag@gmail.com. Så ska jag gladeligen bajsa ner hans skor också.