Längesen

Ja, jag vet. Jag har inte skrivit på flera veckor. Det var längesen nu.

Ni kanske känner er svikna. Lurade. Kanske tycker ni att jag borde lägga ner bloggen helt, istället. "Varför ska jag gå in varje dag när han ändå aldrig skriver", tänker ni. Och jag förstår er. Jag saknar er också.

Förut fick jag nästan dagligen höra kommentarer om mina inlägg. Det värmde. Ett tummen upp och en och annan skrattsalva kunde göra min dag. Få mig att vilja skriva mer. Visst tyckte jag att det var lite för mycket ibland. Lite larvigt, kanske. Men jag kan inte förneka att jag saknar det.

Jag saknar stunderna då jag fick lova mina vänner att inte blogga om saker som hänt. Att inte nämna vilka brudar dom dragit med hem, vilka saker dom hade gjort på fyllan.

Så nu sitter jag här. Och försöker hitta tillbaks.

Möte

På torsdag ska vi ha möte. Det var tydligen viktigt att jag skulle närvara, på det där mötet. Har fått påminnelse både på den privata mailen och SMS.

Något är i görningen. Så här har det aldrig gått till förut.

Jag är inte dum, jag. Det här handlar om vattenkanne-mailet. Det är jag säker på.

Jag är redo. En liten konferens-värdinna ain't got shit on me.